RIKU-lehti 1/2018 – Tema: Om sexualbrott
Sexuella trakasserier har varit ett mycket omdiskuterat ämne under hela fjolåret och uppmärksammades runt om i hela världen genom #metoo-kampanjen. Metoo kommer från engelskans ”jag också” och är en hashtag som skapades i sociala medier för att visa hur omfattande sexuella trakasserier mot kvinnor är.
Kampanjen fick stor spridning när skådespelerskan Alyssa Milano skrev en tweet med texten om alla kvinnor som har blivit sexuellt ofredade skrev ”metoo” som status skulle vi få en uppfattning om omfattningen av detta problem. Därefter spred sig fenomenet som löpeld genom världen och miljontals med kvinnor vittnade om att de hade upplevt sexuella trakasserier.
Kampanjen #metoo nådde även Svenskfinland och ledde till ett gemensamt upprop mot sexuella övergrepp där över 6000 kvinnor vittnade om sexuella trakasserier under kampanjen #dammenbrister. Kvinnor som vill få ett slut på sexuella trakasserier och framförallt tystnaden kring dem. Svenskfinland karakteriseras av ett tätt kontaktnät – där alla känner alla – på gott och ont. Det är en fördel och en orsak till trygghet och välmående men samtidigt en orsak till en tystnadskultur där allt negativt tystas ner och skambeläggs.
Diskussion om sexuella trakasserier
I Vasa ordnade Brottsofferjourens regionchef Sari Somppi tillsammans med äldre kriminalkonstapeln Linnea West ett diskussionstillfälle med temat sexuella trakasserier samt vilka rättigheter man har i rättsprocessen. Tillfället besöktes av ett femtiotal åhörare och resulterade i bra diskussioner. Vi behöver ordna flera dylika tillfällen och öppna upp för mera diskussioner i ämnet.
Vad säger då vår lagstiftning om sexuella trakasserier? Lagstiftningen definierar inte sexuella trakasserier som en egen brottsrubricering utan enligt lagen har vi följande brottsrubriceringar: våldtäkt, grov våldtäkt, försökt till våldtäkt, tvingande till sexuell handling, sexuellt utnyttjande, sexuellt antastande, utnyttjande av person som är föremål för sexhandel, köp av sexuella tjänster av ung person, lockande av barn i sexuella syften, besökande av en barnpornografisk föreställning, koppleri samt grovt koppleri.
Sexuella trakasserier kan enligt Jämställdhetslagen 7 § definieras såsom någon form av oönskat verbalt, ickeverbalt eller fysiskt beteende av sexuell natur som syftar till eller leder till att en persons psykiska eller fysiska integritet kränks, särskilt när en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller tryckande stämning skapas.
Sexuella trakasserier kan bestå av sexuellt insinuerande gester eller miner, oanständiga skämt, påpekanden eller frågor som gäller figuren, klädseln eller privatlivet. Vidare kan det vara brev eller telefonsamtal med sexuella övertoner eller framsatt pornografiskt material. Sexuella trakasserier kan även vara fysisk beröring eller krav på könsumgänge eller annat sexuellt umgänge.
Den som begår sexuella trakasserier kan göra sig skyldig till och bli dömd för bland annat sexuellt antastande, sexuellt ofredande, diskriminering i arbetslivet eller till och med som arbetarskyddsbrott. Den som i brev, telefonsamtal, e-postmeddelanden som innehåller sexuella övertoner kan göra sig skyldig till och bli dömd för hemfridsbrott, olovlig avlyssning, olovlig observation, ärekränkning, olaga hot, olaga tvång, brott mot kommunikationsfrid, olaga förföljelse samt i extrema fall brott mot liv och hälsa.
Nolltolerans behövs
Diskussionen om sexuella trakasserier har även lett till att myndigheter har börjat reagera. Regeringen fördömer sexuella trakasserier i sitt pressmeddelande (12.12.2017) och betonar att sexuella trakasserier alltid skall fördömas och under inga omständigheter accepteras. Vidare betonas att det behövs en förändring, både på individnivå men även på samhällsnivå. Det finns även ett behov av att utarbeta praktiska åtgärder och tydliga anvisningar vad gäller trakasserier på t.ex. arbetsplatser.
Enligt en undersökning som Finlands näringsliv EK låtit Taloustutkimus göra låter en stor del av de som utsatts för sexuella trakasserier bli att anmäla dessa vilket är alarmerande. De flesta är helt enkelt rädda att inte bli tagna på allvar eller vill inte ställa till med besvär. Enkäten som gjordes i januari i år omfattade 2128 personer i åldern 18-64 år. Värst utsatta var de unga kvinnliga anställda under 25 år varav hela 25 % hade trakasserats. Även här lyfts tystnadskulturen upp som ett av problemen och attityderna på arbetsplatserna. Attityderna måste förändras i samhället och vi måste kräva nolltolerans mot sexuella trakasserier!
Nina Jansson (Kuva: Terhi Laitala)
handledare
RIKUs serviceställe i Vasa
Läs mera:
Gromning och gromningsförsök på nätet
Guide om brottsprocessen för sexualbrottsoffer