Quick quit Skip to content

Vad är ett terroristbrott?

Terrorism utmanar rättssystemet

Minna Kimpimäki

Knivdådet i Åbo i augusti 2017 väckte en ny fråga för Finlands rättsväsende: hade ett terrordåd ägt rum i Finland? I juni 2018 svarade tingsrätten i Egentliga Finland jakande på frågan – gärningsmannen dömdes till livstids fängelse för två mord som begåtts i terroristiskt syfte och för två mordförsök som begåtts i terroristiskt syfte. Den här domen är dock tills vidare den enda fällande domen i ett terroristbrottmål i Finland. Man kan fråga sig hurudana utmaningar terroristbrottens särdrag medför för tillämpningen av terroriststraffbestämmelserna och för att hjälpa offer för terrorism.

Förkastade åtal för terroristbrott

Vid sidan av knivdådet i Åbo har domstolarna i Finland även behandlat andra åtal för terroristbrott men i dessa fall har åtalen förkastats senast i hovrätten. Åtalen förkastades till exempel i ett fall som gällde finansiering av al-Shabaab-organisationens verksamhet, rekrytering av en person till organisationen i fråga och en plan på att föra två minderåriga barn från Finland till Somalien på organisationens skolningsläger. I ett annat fall förkastades åtalen för beredning av ett brott som skulle begås i terroristiskt syfte, utbildning för att begå ett terroristbrott och rekrytering för att begå terroristbrott där det var fråga om verksamhet som var kopplad till deltagande i strider i Syrien, utbildning avseende detta och en rekryteringsvideo som spridits på internet där tittarna bjöds in att delta i det heliga kriget i Syrien. Domstolarna ansåg att det i fallen inte fanns tillräckligt med bevis för att de åtalade skulle ha gjort sig skyldiga till terroristbrott. Det samma hände i en terroristbrottsrättegång där det var fråga om massmord som begåtts i Tikrit i Irak.

Finlands terroristrättegångar har också visat att bestämmelserna om terroristbrott inte är lätta att tillämpa.

Brott som begåtts i terroristiskt syfte

34 a kap. i strafflagen, som infördes i strafflagen år 2003, föreskriver om terroristbrott. Kapitlet har därefter ändrats och området för terroristbrott har utvidgats genom lagändringar åren 2007, 2014, 2016, 2018 och 2021. Bakgrunden till regleringen och ändringen av terroristbrottskapitlet är skyldigheterna som EU-dokumenten om terrorism medför, men även de nationella rättegångarna som lyft fram luckorna i lagstiftningen. Man har strävat efter att formulera kapitlet så omfattande som möjligt: utöver terroristiska gärningar föreskrivs även gärningar som förbereder och främjar terroristisk verksamhet omfattande som straffbara.

I 34 a kap. 1 § i strafflagen föreskrivs om brott som begåtts i terroristiskt syfte. I denna bestämmelse listas en mängd gärningar som någon annanstans i strafflagen föreskrivs om straffbara – till exempel brott mot liv, hälsa eller frihet och allmänfarliga brott – och för dessa brott bestäms strängare straffskala då gärningen har begåtts i terroristiskt syfte. Gärningsmannen har ett terroristiskt syfte till exempel när hen har för avsikt att injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller att obehörigen tvinga regeringen eller någon annan myndighet i en stat att göra eller underlåta att göra något. Dessutom har gärningsmannen ett terroristisk syfte om hens avsikt är att upphäva eller ändra en stats konstitution, allvarligt destabilisera en stats rättsordning eller tillfoga statsekonomin eller andra grundläggande samhällsstrukturer synnerligen stor skada. För att det ska vara fråga om terrorism ska bakgrunden till gärningen innefatta en strävan efter att påverka samhällets eller statens attityder, beslutsfattande eller annan verksamhet på ett mer generellt plan. Bakgrunden till målet kan till exempel vara en viss samhällelig, politisk eller religiös ideologi som gärningsmannen försöker främja eller motarbeta genom sina gärningar.

Förverkligandet av terroristiskt syfte diskuterades i samband med behandlingen av knivdådet i Åbo. Tingsrätten ansåg att svaranden då gärningarna begåtts hade ett terroristiskt syfte: avsikten att injaga allvarlig fruktan i befolkningen. Enligt tingsrätten framgick syftet att injaga fruktan av att svaranden hade utarbetat och publicerat ett manifest som visade att han ville koppla sina gärningar som en del av kontinuiteten av terrordåd som begåtts i ISIS-organisationens namn. Han hade även riktat sina gärningar mot civila personer på en offentlig plats i centrum av staden på en sådan tidpunkt då det med säkerhet var mycket folk i rörelse. Tingsrätten utgick i sin dom från att syftet med dylika dåd som begåtts i ISIS-organisationens namn och relaterad propaganda var att injaga fruktan.

Andra terroristbrott

Utöver de faktiska brott som begåtts i terroristiskt syfte föreskriver 34 a kap. i strafflagen även om andra terroristbrott. Dessa andra terroristbrott – förberedelse till brott som begås i terroristiskt syfte, ledande av terroristgrupp, deltagande i en terroristgrupps verksamhet, meddelande av och deltagande i utbildning för ett terroristbrott, rekrytering för ett terroristbrott, finansiering av ett terroristbrott eller en terroristgrupp, resa i syfte att begå ett terroristbrott, främjande av resa som görs i syfte att begå ett terroristbrott, offentlig uppmaning som har anknytning till terroristbrott och brott avseende radiologiska vapen som begåtts i terroristiskt syfte – är olika gärningar som förbereder och främjar terroristisk verksamhet.

I Finland har sådana här åtal avseende förberedande och främjande gärningar varit relaterade till förberedelse och främjande av terroristisk verksamhet som idkats utomlands. I fall där den påstådda förberedande eller främjande gärningen och den egentliga terroristiska verksamheten tidsmässigt och platsmässigt är avlägsna från varandra är bevisningen av gärningarna en utmaning. Bevis behövs då om de åtalades gärningar i Finland och utomlands, om den utomlands verksamma terroristgruppens eller den terroristiska verksamhetens karaktär samt om deras ömsesidiga koppling. I diskussionen huruvida en gärning var ett terroristbrott måste man diskutera både objektiva faktorer – hurudan gärning det gällde – och subjektiva faktorer – vad var gärningsmannens syfte? I sista hand handlar det i varje enskilt fall om att överväga bevisen och tolka lagen.  De grundläggande och mänskliga rättigheterna samt principerna som definierar och begränsar användningen av straff- och processrätten skapar utmaningar för ett effektivt motarbetande av terrorismen, men är väldigt viktiga i samband med terroristbrott eftersom då rättsstatsprincipen brister är terroristbestämmelserna särskilt mottagliga för politiskt missbruk.

Hjälpa offer för terrorism

Att hjälpa offer för terrorism är även kopplat till utmaningar även om de skiljer sig från utmaningarna man stöter på i samband med behandlingen av åtal i terroristbrott. EU:s terrorismdirektiv förutsätter att offer för terrorism erbjuds stödtjänster som motsvarar deras specialbehov, såsom emotionellt och psykologiskt stöd, rådgivning, hjälp med att framställa skadeståndsanspråk, medicinsk vård och möjlighet till rättshjälp. Hjälp och stöd ska erbjudas omedelbart efter terrordådet och så länge det är nödvändigt. Det är viktigt att notera att offer för terroristbrott har rätt att få hjälp, stöd och tjänster i sitt bosättningsland även om terroristbrottet ägde rum i en annan medlemsstat.

I Finland utgick man ifrån att stödtjänsterna som direktivet förutsätter genomförs via befintliga allmänna serviceformer, vilket också är motiverat med tanke på att terroristbrott är sällsynta och svåra att förutspå. Tillgängliga tjänster för offer för terrorism är bl.a. Brottsofferjourens stödtjänster, social- och hälsovårdens tjänster, bestämmelser om rättshjälp och målsägandes rättigheter under rättsprocessen. Dessutom spelar det ömsesidiga samarbetet mellan myndigheter, privata tjänsteproducenter, organisationer och andliga samfund en viktig roll. Att det i Finland inte har utvecklats ett servicesystem som uttryckligen riktas och begränsas till offer för terroristbrott är ett motiverat beslut även ur offrets perspektiv. En annan utgångspunkt skulle ha kunnat leda till att det centrala bedömningskriteriet för tillhandahållandet av tjänster i stället för hjälpbehovet skulle ha varit det som framgått ovan, att det är svårt att bedöma om gärningen var ett terroristbrott som definieras i strafflagen. Behovet av hjälp för personer som fallit offer för omfattande våldsgärningar definieras dock inte i princip av om gärningsmannen hade ett terroristiskt syfte som avses i strafflagen.

Med avseende på offer för terrorism är det viktigt hur man i praktiken tillräckligt snabbt och tillräckligt länge efter terrordådet klarar av att tillgodose offrens särskilda behov. Utmaningen med att organisera nödvändiga tjänster för offer för terrorism är hur man organiserar och säkerställer beredskapen och kompetensen för snabba och effektiva åtgärder, även om det är omöjligt att förutspå tid, plats eller omfattning av behovet av tjänsterna. Funktionaliteten hos tjänsterna som erbjuds offer för terrorism beror därför till stor del på om vårt samhälleliga och rättsliga system på ett generellt plan är sådant att det är möjligt att effektivt förbereda sig för och reagera på plötsliga krissituationer och att garantera brottsoffrens ställning, rättigheter och säkerhet.

Text: Minna Kimpimäki
Professor, Lapplands universitet

Artikeln publicerades ursprungligen i RIKU-tidningen 1/2019. Den kompletterades i november 2022.

RIKUteema

Läs mera

Brottsofferjouren ger ännu bättre stöd för offer i omfattande brottshändelser
Offrens rättigheter ska tryggas även vid stora kriser