Quick quit Skip to content

Gromning och gromningsförsök på nätet

Gromning på nätet (eng. online grooming), d.v.s. kontakter som förövare inleder med barn och unga på nätet i ett sexuellt syfte, är ett fenomen också i Finland även om det fortfarande är ett relativt okänt begrepp för många. Att utnyttja barn sexuellt har i och med Internets utbredning och allmänna användning i vardagen gett sexualförbrytare en ny metod och ett ytterligare sätt att ta kontakt med barn och unga. Enligt Brottsförebyggande rådets rapport från Sverige (2013) är 70 % av polisens registrerade fall av ”kontakter med barn i sexuellt syfte” kontakter som inleds via nätet. I de flesta av dessa kontakter har gromaren inlett sexuella diskussioner med barn och i en del fall även bett om sexuella bilder eller poseringar. I de allra flesta fall var gromaren en man och i 80 % av de anmälda kontakterna var offren flickor i 10−14-årsåldern.

Gromningsprocessen är en slags strategi för att förbereda barn för sexuella övergrepp. Gromare har ofta flera färdiga mallar med meddelanden i form av standardfraser som de använder och skickar ut till flera eventuella offer på en gång. På detta sätt är det stor chans att åtminstone något av offren känner sig träffade och svarar. Internet skapar också möjlighet för förbrytare att använda sig av falska identiteter och att utge sig för att vara i samma ålder som de barn och unga som de försöker kontakta, vilket ökar chansen för relationsbyggande. När en förövare gromar ett barn bygger gromaren upp en relation till barnet efter det att kontakten har grundats. Detta ökar möjligheten för att ett sexuellt övergrepp skall inträffa samt minskar risken för att barnet sedan skall berätta om övergreppet för någon annan.

En förövare som gromar barn och unga på nätet använder sig av olika strategier för att lyckas med detta. Strategierna innefattar ofta smicker, hot, utpressning, erbjudanden och sexuella lekar eller gåvor. Genom dessa metoder vill gromaren minska motståndet från offret och öka chansen att offret utför de sexuella önskemål som förövaren har. Önskemål som gromaren har kan vara att få offret att skicka bilder där de är avklädda eller att offret skall posera framför webbkameran och utföra sexuella handlingar på sig själv. Gromaren lurar, hotar eller tvingar offret att skicka dessa bilder eller att ställa upp på sexuella handlingar och använder sedan dessa bilder eller filmer som utpressning för att få dem att ställa upp på ytterligare handlingar. Det kan gå en mycket kort tid mellan det att gromaren kontaktar offret till att ett sexuellt övergrepp sker. Offrets kontakt till förövaren kan vara mycket kortvarig om kontakten avslutas efter första övergreppet men kontakten kan även pågå i över ett år med fortsatta övergrepp.

Eftersom det finns ett stort antal sexuella övergrepp som inte anmäls till polisen är det svårt att hitta gromare. Detta beror delvis på skam och skuld hos offret och delvis på att ingen annan än offer och förövare vet om brottet. Det kan också bero på att offren själva inte anser att något övergrepp har skett eftersom de ansett sig vara i en romantisk relation med förövarna. En vanlig form av gromning är just genom relationer. Gromaren bygger upp en, för tonåringen, romantisk relation och därför ser tonåringen inte övergreppen som sexuellt utnyttjande. Att inte berätta om sexuella övergrepp och istället försöka förtränga händelsen kan leda till självdestruktivitet, psykisk ohälsa eller missbruk. Offer från sådana traumatiska händelser behöver bearbeta sina känslor och upplevelser. Barn och unga behöver också en längre tid än vad en vuxen skulle behöva för att förstå vad som hänt i och med övergreppen och även för att förstå att de själva inte är skyldiga.

Jag gjorde själv en forskningsstudie som magisterarbete om förekomsten av gromningsförsök via nätet samt riskfaktorer hos barn och unga och deras egna kunskap om ämnet. Studien gjordes främst i Österbotten. Resultaten visade att upp till 35,4 % av respondenterna rapporterade att de hade varit med om något gromningsförsök via nätet och 20,6 % rapporterade att de någon gång hade känt sig sexuellt utnyttjade på nätet (under 18 år). De mest förekommande gromningsförsöken var att någon hade bett dem att skicka bilder där de var avklädda och att någon hade skickat oönskat pornografiskt material till dem. Sociala relationer, psykiskt välmående och sexuell läggning var samtliga riskfaktorer till att råka ut för gromningsförsök. Kön var en av de största riskfaktorerna. Flickor hade en mångdubbelt högre risk än pojkar att råka ut för gromningsförsök på nätet. Pojkar och flickor hade däremot motsvarande riskbeteende på nätet och studien visade att det är främst de sociala faktorerna och det psykiska välmåendet som ökar risktagandet. Enligt denna undersökning är det inte flickors beteende som ökar risken för att bli gromade utan endast det att de är flickor.
Barns och ungas kunskap om sina rättigheter på nätet var bristfälliga och de bedömde även sin egen riskbedömningsförmåga lågt. En stor del av deltagarna rapporterade att de skulle känna mycket egen skuld om de skulle bli utnyttjade på nätet, inklusive ha skickat nakenbilder. Den egna känslan av skuld ökade även med åldern, vilket är negativt eftersom egen skuld minskar sannolikheten att offer för sexuella övergrepp skall berätta om övergreppen för någon.

På frågan om deltagarna tror att det är straffbart att en myndig person planerar ett sexuellt möte med en omyndig person svarade 65,4 % ja, de övriga nej eller jag vet inte. Detta visar att över hälften har kunskap om att det är straffbart men det är också en stor procent som inte vet eller som tror att det är lagligt. På frågan om det är straffbart att erbjuda en omyndig person pengar för sex svarade 84,2 % ja, de övriga nej eller jag vet inte. Detta är också straffbart, vilket en stor del hade kunskap om men inte alla. Det är viktigt att barn och unga vet sina rättigheter och vet att de kan anmäla något som skett på nätet.

Tre öppna citat från undersökningen var: ”Om jag skulle veta exakt hur jag skulle gå till väga för att anmäla en person skulle jag nog ganska lätt kunna anmäla redan för ’små’ sexuella trakasserier”. ”Det händer ändå ingenting när man anmäler så ingen skillnad”. ”Tror inte jag skulle våga anmäla”. Detta visar att barn och unga har en misstro till att få hjälp och rättvisa från samhället. Det är viktigt att barn och ungdomar får kunskap om gromning, lagar och om de rättigheter de har på nätet redan från en ung ålder för att kunna undvika att bli offer för nätgromning. Det är också viktigt att de känner att de har någon de kan parat med om de blir utsatta eller att de vet vart de kan vända sig.

Tidigare forskning har visat att barn och ungdomar som har möjlighet att tillbringa tid på nätet utan att någon vuxen övervakar dem har större risk att råka ut för gromning än de som tillbringar lite tid på nätet eller som gör detta endast under övervakning. Förr var det vanligare att det fanns endast en dator i huset i ett rum som alla hade tillgång till. Nu för tiden har många barn och ungdomar egna datorer eller smarttelefoner som de tar med sig in på sina sovrum. Detta möjliggör även för förövaren att följa med barnet in till sovrummet där föräldrarna inte har vetskap om vad som sker. Det är också möjligt att vara uppkopplad på nätet dygnet runt vilket möjliggör en intensiv kontakt mellan förövare och offer. Därför är det viktigt att både vuxna och barn har kunskap om gromning och även att föräldrarna har uppsikt över vem deras barn diskuterar med via nätet.

Text: Julia Winberg