Ge respons SlutaAvsluta och stäng Skip to content

Anvisningar för ett vittne i ett brottmål

I ett brottmål förekommer ofta oklarheter eller olika uppfattningar om det som har skett. I en rättegång utreds det som har skett och vittnen spelar en mycket viktig roll. Personbevisning är muntlig och sker framför domstol genom att berätta om sakerna. Man kan inte hänvisa till tidigare polisförhör och de förhörsprotokoll som har upprättats över dessa.

Ett vittne har en positiv sanningsplikt. Det betyder att vittnet på eget initiativ och sanningsenligt ska berätta allt han eller hon känner till om det ärende som utreds. Vittnet ska dessutom svara på de frågor som ställs. Ifall det framkommer att vittnet har avvikit från sanningen eller dolt något blir han eller hon själv åtalad för mened. För detta utdöms i allmänhet fängelsestraff.

Man får skydda sig själv och sina närmaste (make/maka, exmake/exmaka, trolovade, släkting i rakt uppgående eller nedgående led eller make/maka eller exmake/exmaka till en sådan släkting, syskon eller syskonets make/maka), vilket betyder att vittnet kan vägra att vittna och behöver inte svara på sådana frågor som kan leda till risk för åtal mot sig själv eller sina närmaste. Vittnet behöver inte heller avslöja affärs- eller yrkeshemligheter, såvida inte domstolen särskilt förpliktigar honom eller henne.

Även om vittnet skulle ha rätt att vägra vittna måste han eller hon ändå alltid komma till rättegången om han eller hon har fått en kallelse. Om vittnet inte använder sin rätt att vägra måste han eller hon berätta om saken med samma sanningsplikt som andra vittnen. Tystnadsplikten för anställda inom social- och hälsovården kan brytas och de kan förpliktigas till att vittna även om saker som ska hemlighållas.

Att vittna är en medborgerlig plikt som man inte kan vägra göra. I allmänhet kallas vittnen till rätten vid vite. Vittnet får en skriftlig kallelse till rättegången. Han eller hon måste infinna sig vid den tid som anges i kallelsen, såvida han eller hon inte har ett sådant förhinder att han eller hon inte kan komma. Ett sådant förhinder kan till exempel vara sjukdom eller avbrott i allmän trafik. Domstolens ordförande, det vill säga domaren, avgör om förhindret kan godkännas. Man måste meddela om förhindret på förhand till domstolens ordförande eller den person på vars begäran vittnet har kallats till rätten. Om förhindret är sjukdom ska vittnet lämna ett läkarintyg till domstolen.

På väggen i domstolens väntsal finns en lista där man kan läsa i vilken ordning brottmålen behandlas. Eftersom det är svårt att bedöma hur länge behandlingen räcker är det skäl för vittnet att vara beredd på att vänta på sin tur. Ibland måste man ännu i detta skede avbryta ärendets behandling till exempel på grund av att någon av parterna inte har kommit till platsen.

Vittnena kallas en åt gången till rättssalen vid namn. De är där endast den tid det tar att vittna. Vittnet får dock inte avlägsna sig från tingsrättens sessionsplats förrän behandlingen av ärendet har avslutats, såvida inte domstolens ordförande har gett tillstånd till detta.

Vittnesförsäkran

Vittnet ger en vittnesförsäkran. I brottmål ger dock vissa av den åtalades närmaste inte en vittnesförsäkran. Vittnesförsäkran upprepas enligt ordförandes diktering.

Vittnesförsäkran

  • Jag N. N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag skall vittna och giva tillkänna allt, som jag i denna sak vet sant vara, utan att något därav förtiga eller något därtill tillägga eller däri ändra.

Vittnesersättning

Om vittnet har åberopats av allmänna åklagaren eller en part som beviljats rättshjälp, betalas följande ersättningar till vittnet av statens medel:

  • Resekostnader enligt biljettpriset på billigaste fortskaffningsmedel (buss, tåg).
  • Ekonomisk förlust (till exempel utebliven lön, extra barnvårdskostnader) till nettobelopp, eftersom de vittnesersättningar staten betalar är skattefri inkomst för mottagaren. Det är skäl för vittnet att ta med sig ett kvitto eller någon annan skriftlig utredning om lön och motsvarande. För ersättning som betalas av statens medel finns dock en övre gräns.
  • Dagtraktamente, vars belopp är beroende av den tid som gått åt i domstolen och till resorna.
  • Om vittnet kommer så långväga ifrån att han eller hon måste övernatta, får vittnet också ersättning för skäliga övernattningskostnader. Det finns dock en övre gräns för ersättningarna.

Vittnesersättningen av statens medel betalas i allmänhet i efterskott på vittnets konto. För att försäkra sig om betalningen ska vittnet uppge sin bankkontakt för rätten.

Om vittnet har kallats till rätten av en enskild part som inte har beviljats rättshjälp, betalar denne också vittnesersättningen. Vittnet kan i domstolen framställa sitt eget yrkande på ersättning. Rätten bestämmer ersättningens belopp efter att först ha hört parten.

Vittnet kan också begära att få ersättning för sina resekostnader i förskott. I vissa fall har han eller hon också rätt att få dagtraktamente och ersättning för övernattningskostnader i förskott. Ett vittne som åberopats av allmänna åklagaren kan begära förskottet på polisinrättningen på den ort där han eller hon vistas. Ett vittne som åberopats av en enskild part kan begära förskott av parten.

Till vittnen som hörs i polisens förundersökning betalas inte rese- och arbetstidsersättning av statens medel.

Hot mot vittne

Att hota ett vittne är en straffbar gärning. Ett vittne som blir utsatt för hot eller våld ska kontakta polisen eller åklagaren. Det är också skäl att underrätta domstolen om att hot har förekommit. För att skydda ett vittne eller en nära anhörig till ett vittne kan vittnet höras vid rättegången utan att någon av parterna är närvarande.

Ett sakkunnigt vittne och en egentlig sakkunnig

Läkare, terapeuter, krisarbetare och polisen är mycket vanliga yrkesmänniskor som man vill höra som vittnen i rätten. På grund av vittnets speciella sakkunskap kallas ett sådant vittne ofta för sakkunnigt vittne. Ett sakkunnigt vittne har samma ställning som andra vittnen. Oftast åberopas ett sakkunnigt vittne av åklagaren.

Rätten har även möjlighet att åberopa en egentlig sakkunnig i ärendet. Rätten kan vid behov skaffa ett sakkunnigutlåtande av en tjänsteman, person inom ett ämbetsverk eller en annan bransch i sådana ärenden som kräver särskild yrkeskunskap. En person som står i en sådan relation till ärendet eller till någondera parten att hans eller hennes tillförlitlighet kan anses vara försvagad, kan inte fungera som sakkunnig.

Ett vanligt vittne berättar i rätten om de egna iakttagelserna som har betydelse för utredningen av ärendet. Ett sakkunnigt vittne och en sakkunnig berättar om sina iakttagelser eller generellt om ärendet utifrån sin expertis. Till exempel i ett ärende som gäller sexuellt utnyttjande av barn kan han eller hon berätta om barnets symptom och om konsekvenserna samt allmänt om vad ett sexuellt utnyttjande innebär med tanke på barnets utveckling och psykiska hälsa.

Ofta grundar sig ett hörande av ett sakkunnigt vittne eller en sakkunnig på ett skriftligt utlåtande av denne. Av utlåtandet förutsätts en exakt redogörelse för vad man har upptäckt vid undersökningen och ett utlåtande av den presenterade informationen med stöd av denna.

Läs mera

Domstolsväsendet: Som vittne i rättegången
Målsägande eller vittne i en rättegång – praktiska anvisningar

Oikeus.fi: Vanliga frågor om att vittna i domstol