Förundersökning
När polisen har registrerat en brottsanmälan inleds förundersökningen. I förundersökningen utreder polisen vad som har hänt och vilka skador har orsakats brottsoffret. Polisen hör brottsoffret, den misstänkte och eventuella vittnen samt skaffar annat bevismaterial såsom till exempel olika utlåtanden, fotografier och utför en teknisk undersökning. Man kan komma överens med polisen om tidpunkten för förhöret. Ifall man behöver en tolk ser polisen till att en sådan finns på plats om man har angett detta när man kommer överens om tidpunkten för förhöret. I vissa fall kan polisen även genomföra förhöret per telefon. Under förhöret och senare under rättegången ska offret berätta allt som hör samman med ärendet och han eller hon ska tala sanning.
Över förhöret upprättas ett protokoll och offret ska med sin underskrift bekräfta att informationen för hans eller hennes del är korrekt. Innan protokollet undertecknas kan man vid behov be om korrigeringar och tillägg.
I enkla och tydliga ärenden kan polisen genomföra en så kallad snäv förundersökning om brottet inte förväntas leda till ett strängare straff än böter. Sådana brott är till exempel äventyrande av trafiksäkerheten, snatterier och straffbart bruk av narkotika.
Gärningsmannen är skyldig att ersätta de skador han eller hon har orsakat. Polisen ställer frågor om krav på skadeersättning redan under förhöret. Man kan kräva skadeersättning inklusive ränta av till exempel gärningsmannen från det datum då brottet har begåtts. Det är viktigt att man sparar alla kvitton över utgifter. Det är enklare att motivera utgifterna med hjälp av kvitton. Även en expertbedömning av den skadade egendomens ekonomiska värde är ett bra verifikat över skadans omfattning. Oftast hör krav på skadeersättning samman med söndrad eller försvunnen egendom, läkemedels- och läkarutgifter, sveda och värk till följd av våld och psykiskt lidande.
Efter förundersökningen sammanställer polisen materialet till ett förundersökningsprotokoll, om detta med tanke på fortsatt behandling av ärendet är nödvändigt, och överlämnar sedan materialet till åklagaren. Offret och den misstänkte har rätt att få en kopia av förundersökningsprotokollet. Ifall offret inte vill att den misstänkte ska få tillgång till hans eller hennes kontaktuppgifter ska han eller hon meddela polisen om detta.
Den största delen av alla brott är så kallade brott som hör under allmänt åtal, vilket betyder att polisen kan undersöka dem och åklagaren kan väcka åtal, även om målsägaren inte yrkar på straff. Till exempel sexualbrott och misshandel är nästan alltid brott som hör under allmänt åtal.Vissa av de lindrigare brotten utgör målsägandebrott, vilket betyder att polisen endast kan undersöka ärendet ifall målsägaren har meddelat polisen eller åklagaren att han eller hon yrkar på straff för gärningsmannen. Ifall målsägaren drar tillbaka sitt yrkande på straff under pågående förundersökning avbryter polisen förundersökningen och då kan offret förlora sin rätt att väcka åtal vid en senare tidpunkt.
Åklagaren har rätt att väcka åtal även vad gäller vissa målsägandebrott om man anser att detta krävs med tanke på allmänt intresse.