Skadestånd till offer för dataskyddsbrott eller dataläckage
Då dina personuppgifter har tagits, spridits eller använts utan ditt lov kan du vara berättigad till skadestånd för skadorna som gärningen orsakat dig.
Det är viktigt att du
- bokför händelserna och skadorna samt sparar relaterade kvitton eller andra verifikat och handlingar
- tar reda på vem som ansvarar för skadorna och från vilka instanser du eventuellt kan kräva skadestånd
- kollar om din försäkring ersätter skador.
Det är möjligt att i vissa fall få ersättning för till exempel
- kostnader som orsakas av åtgärder som du vidtagit för att skydda dig mot större skada, till exempel kreditförbud
- psykiskt lidande
- ekonomisk skada till följd av missbruk av dina personuppgifter, såsom snabblån som tagits i ditt namn.
Om du misstänker brott, gör en brottsanmälan. Då kan du kräva skadestånd av den brottsmisstänkta. Läs om brottsrelaterade skadestånd på Brottsofferjourens webbsidor
Om dina uppgifter stulits eller läckt ut från ett företag eller en annan organisation är det möjligt att organisationen har brutit mot EU:s dataskyddsförordning. I detta fall kan du kräva skadestånd direkt från organisationen. Läs om att kräva skadestånd med stöd av dataskyddsförordningen på Dataombudsmannens byrås webbsidor
Obs! Om det finns många offer vid till exempel ett dataintrång så är det osannolikt att åklagarna kommer att driva offrens krav på skadestånd i en rättsprocess. I praktiken är det bra om offren bereder sig på att själva framställa sina krav på skadestånd till gärningsmannen. Offret kan meddela under förhöret att hen har krav på skadestånd och be åklagaren driva dessa. I det fallet ska offret även meddela vad hen kräver skadestånd för och hur mycket samt lämna in skriftliga utredningar/bevis om skadan till polisen. Om offret meddelar att hen driver skadeståndskraven själv är det bra om offret vänder sig till en jurist senast då hen får handlingar från tingsrätten.
Bedömningen om åklagarnas möjligheter att driva skadestånd grundar sig på riksåklagarens anvisningar (2006:3) där det konstateras: Om antalet målsägande emellertid är exceptionellt stort, kan drivandet av allas privaträttsliga anspråk sammantaget utgöra en väsentlig olägenhet för drivandet av åtalet, även om en enskild målsägandes anspråk inte skulle vara det.