Hurudana psykiska och sociala följder kan brottet orsaka offret?

Ett brott kommer i allmänhet alltid som en överraskning och man kan aldrig på förhand förbereda sig på konsekvenserna. Utöver fysiska och ekonomiska konsekvenser upplever ett våldsoffer ofta även psykiska och sociala konsekvenser – särskilt när det är frågan om våldsbrott.

Det är normalt att reagera på ett brott. Människans egen historia, livssituation, resurser och sätt att hantera det som har skett inverkar på hur han eller hon reagerar. Även tanken på vad som skulle ha kunnat hända väcker starka känslor. För några människor orsakar en brottsupplevelse lite förtret, för andra är det en mycket chockerande upplevelse som leder till en traumatisk kris.

Det är vanligt att man känner otrygghet, rädsla och ångest. Man råkar överraskande i en situation man inte trodde att man själv skulle råka ut för. En brottsupplevelse kan kännas overklig och mardrömslik. Ångest tar oskäligt mycket utrymme i sinnet och orsakar smärta och en känsla av att man är värdelös. Skuldkänslor och skam snos om varandra.

Det är mycket vanligt att offret känner sig skyldig till det som har hänt och upplever att han eller hon själv har orsakat brottet eller gjort det möjligt. Det är vanligt att man tänker: ”Om jag inte hade irriterat honom/henne…”, ”Om jag inte skulle ha gått dit…”. “. Skamkänslorna kan hindra offret från att berätta om sin situation. Det är svårt att själv hantera känslan av skam. Även om förnuftet säger att man inte själv är skyldig till det som har hänt lindras ändå inte känslan av skam. För att skydda sig mot sådana känslor kan det hända att offret använder sig av försvarsmekanismer. Ett exempel på hur psyket försöker lindra smärtan är att förneka att händelsen har hänt.

Brottsoffret kan även uppleva depression, ätstörningar eller agera självdestruktivt. Tankar på och försök till självmord är möjliga, liksom även missbruk av berusningsmedel och/eller läkemedel. Tanken på att smärtan kommer att lindras i framtiden känns inte alltid som en tröst, eftersom en människa som har upplevt något traumatiskt inte alltid klarar av att skapa en bild av sin egen framtid. Offret kan känna sig kraftlös och utanför och då orkar han eller hon inte visa något intresse för normala diskussioner om vardagliga saker. Hatkänslan, aggressioner, depression och ångest kan variera och bitterhet eller en vilja att hämnas kan ”förgifta sinnet”.

På grund av den traumatiska upplevelsen kan offrets förmåga att tänka och handla förnuftigt försvagas och då blir det svårare att förstå den information som ges. Offret kan glömma instruktionerna eller komma ihåg dem fel. Beteendet är inte alltid heller till offrets fördel. Till exempel ett offer för sexuellt våld kanske duschar omedelbart även om hon eller han har hört att man ska undvika att tvätta sig före läkarundersökningen.

Även de minnesbilder som hör samman med brottet kan vara luddiga eller offret minns knappt något av hela händelsen. En chockerande händelse kan leda till att funktionsförmågan helt eller delvis förlamas. Koncentrationsförmågan och intresset för alldeles vanliga och vardagliga uppgifter kan försvagas, för att inte tala om krävande studie- eller arbetsuppgifter.

Det är viktigt att ett brottsoffer får hjälp så snabbt som möjligt. Det är vanligt att händelsen under de första dagarna efter brottet knappt känns alls. Chock skyddar människans psyke mot tunga och svåra känslor.

Överlevnadsprocessen framskrider bättre och snabbare om offret har möjlighet att tala om sin upplevelse och de känslor den orsakat. Andra upplever att de får hjälp att hantera ämnet genom att läsa, motionera eller lyssna på musik. Det kan vara nyttigt att få hjälp av sina närmaste eller av en eventuell stödperson – såväl psykosocialt som för att ta hand om praktiska saker.

Man kan be om en stödperson genom att skicka en kontaktbegäran till Brottsofferjouren eller ringa till det närmaste servicestället.