Skip to content

Stödande av barn och unga

Barn och unga som fallit offer för brott behöver stöd av sina närstående. Till exempel vårdnadshavare, vänner och professionella kan fungera som stöd för offret. Det viktigaste är offret inte står ensamt och att hen får det stöd hen behöver.

Vårdnadshavarnas stöd

Då ett barn eller en ungdom berättar för vårdnadshavarna om sina upplevelser är det bra att betona följande:

  • Tacka för att hen så modigt berättade om detta åt dig
  • Påminn att man alltid får berätta om svåra saker
  • Ge tid för berättandet och håll dig själv lugn
  • Lyssna och ge möjlighet till diskussion
  • Skuldbelägg, misstänk eller förminska inte
  • Berätta att hen inte är skyldig till det som hänt
  • Betona gärningsmannens ansvar för brottet
  • Förhåll dig allvarligt till berättelsen
  • Berätta att det är normalt att uppvisa symptom
  • Erbjud en trygg närvaro av en vuxen
  • Fortsätt den normala vardagen
  • Sörj för basbehoven, till exempel att äta och sova
  • Inge hopp om att den unga klarar sig ur situationen

Det är viktigt att barn och unga upplever att de uppskattas som sådana de är. Uppfattningen om att de själva är värdefulla och accepterade stärker självkänslan och hjälper dem att klara sig i svåra situationer. Barn och unga behöver stöd av vuxna för att utveckla självkänslan och självuppskattningen samt för att upprätthålla dessa. De behöver även kunskap och färdigheter som hjälper dem att klara sig ur situationen.

Det är uppskakande och emotionellt belastande för vårdnadshavare då egna barn blir utsatta för brott. Brottsupplevelsen hos barn och unga kan väcka många olika slags känslor hos vuxna, såsom skam, skuld och ångest. Känslor av skuld kan även uppstå av att man inte klarat av att skydda barnet. Det är bra att komma ihåg att vårdnadshavare inte alltid kan förhindra brott. Det är viktigt att även vårdnadshavarna själva får stöd för att orka och klara av att fungera trots krisen. På så sätt kan de bäst hjälpa barnet eller den unga att återhämta sig från brottsupplevelsen.

Stöd av vän

En vän är ofta den första man berättar åt om en chockerande händelse och man söker hjälp av vännen. En god vän lyssnar, visar medkänsla och finns där som stöd i den svåra livssituationen. Det är även normalt att brottsoffret inte orkar hålla kontakt med sina vänner och vill vara ensam.

  • Tacka för att hen så modigt berättade om detta åt dig
  • Påminn att man alltid får berätta om svåra saker åt vänner
  • Lyssna på din vän och ge möjlighet till diskussion
  • Skuldbelägg, misstänk eller förminska inte
  • Berätta att hen inte är skyldig till det som hänt
  • Förhåll dig allvarligt till berättelsen
  • Berätta inte till andra vänner om det som din vän berättat åt dig i förtroende
  • Erbjud en trygg närvaro av en vän
  • Berätta tillsammans med vännen om det som hänt till en pålitlig vuxen
  • Sök hjälp trots att ni är osäkra på om det är fråga om ett brott
  • Fortsätt den normala vardagen och gör saker som är viktiga för er
  • Inge hopp om att vännen klarar sig ur situationen

Din vän vill kanske upprepade gånger tala om sin situation. Även om det skulle kännas påfrestande för dig ska du lyssna på nytt och på nytt, det kan vara väldigt viktigt för din vän. Genom att berätta åt dig visar vännen också att hen tror att just du förstår situationen. Du ska dock inte bli sårad om din vän inte vill berätta precis allt som skett eller inte berättar något alls. Det är bra att uppmuntra offer att tala med någon pålitlig vuxen eller att till exempel kontakta Brottsofferjouren.

Då du som vän får höra en chockerande händelse kan denna även inverka på ditt eget välbefinnande och orsaka liknande känsloreaktioner som hos offret. Ta hand om dig själv och bär inte alltför stor börda som vän. Om det som din vän berättar chockerar eller orsakar rädsla kan du även söka hjälp åt dig själv genom att tala med någon pålitlig vuxen eller ta kontakt med Brottsofferjouren.

Professionellt stöd

Då ett barn eller en ungdom berättar åt en professionell om sina upplevelser är det bra att betona följande:

  • Tacka för att hen så modigt berättade om detta åt dig
  • Påminn att man alltid får berätta om svåra saker
  • Ge tid för berättandet och håll dig själv lugn
  • Lyssna och ge möjlighet till diskussion
  • Skuldbelägg, misstänk eller förminska inte
  • Berätta att hen inte är skyldig till det som hänt
  • Betona gärningsmannens ansvar för brottet
  • Förhåll dig allvarligt till berättelsen
  • Berätta att det är normalt att uppvisa symptom
  • Erbjud en trygg närvaro av en vuxen
  • Fundera tillsammans på att berätta åt vårdnadshavarna
  • Skapa hopp för att klara sig ur situationen
  • Fundera var hen kan få hjälp i situationen

Om det är fråga om ett allvarligt brott ska följande beaktas:

  • Exakta detaljer behövs inte i det här skedet
  • Det är bra att överlåta preciserande frågor till polisen
  • Led inte berättelsen: ”Utsatte hen dig för något riktigt hemskt?”
  • Ställ öppna frågor: ”Vad har hänt dig?”
  • Det är bra att anteckna det som offret självmant berättar
  • Kom ihåg din anmälningsskyldighet
  • Gör vid behov en anmälan till barnskyddet och polisen
  • Berätta om din anmälningsskyldighet

Professionella som arbetar med minderåriga är skyldiga att göra barnskyddsanmälan och anmälan till polisen ifall situationen så kräver. Barn och unga behöver en vuxen som tar tag i situationen och säkerställer tillgången till hjälp. Barn och unga kan ha svårt att förstå brottet som begåtts. Ett ärligt och konfidentiellt bemötande av barn eller unga hjälper dem att klara sig ur brottserfarenheten. Det krävs ingen särskild kompetens av hjälparen att ge ett äkta bemötande och att visa sympati.

Barn och unga behöver en vuxen som tar tag i situationen och säkerställer tillgången till hjälp

Bemötandet av brottsoffer kan väcka olika känslor hos den professionella, såsom förvirring, misstro, ovisshet. Bemötandet av offer kan inverka både professionellt och personligt på arbetstagaren. Som professionell är det viktigt med tanke på den egna orken att identifiera känslorna och acceptera och hantera dem för att kunna bemöta offer professionellt.

Läs mer