Våld mot människor med funktionsnedsättning

Människor med funktionsnedsättning faller offer för likadana brott som människor utan funktionsnedsättning och funktionsnedsättningen skyddar inte från brott. Människor med funktionsnedsättning upplever även diskriminering och mobbning på grund av sin funktionsnedsättning. Läs mer: Diskriminering

På den här sidan behandlar vi våld mot människor med funktionsnedsättning. Människor med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor, äldre och barn, har större risk för att utsättas för våld än människor utan funktionsnedsättning.

Utöver annat våld kan människor med funktionsnedsättning utsättas för särskilda våldsformer. Våldet kan vara kopplat till funktionsnedsättningen, vården av den eller utebliven vård. Sådana situationer är till exempel:

Personen lämnas i ett otryggt tillstånd eller utan hjälp.
Vården och omsorgen av personen försummas.
Personen hotas med att hamna på anstalt.
Hjälpmedel tas bor eller skadas.
Medicinering ändras.
Personen förminskas, överbeskyddas eller begränsas.
Våld riktas mot funktionsnedsättningen.

Våldets särdrag kan framkomma på olika sätt beroende på funktionsnedsättningen.

Både kvinnor och män med funktionsnedsättning utsätts för våld, våld i nära relationer och illabehandling. I Finland har risken för en kvinna med funktionsnedsättning bedömts vara 2-4 gånger större än för kvinnor utan funktionsnedsättning. De utsätts även för mer sexuellt våld.

Stöd från andra människor

Den fysiska kontakten och närheten relaterad till hjälpen kan öka risken för våld och utnyttjande. En människa med funktionsnedsättning kan vara antingen ekonomiskt eller psykiskt beroende av våldsutövaren. Våldsutövaren är ofta en närstående människa, såsom maken/makan, en släktning eller en yrkesperson.

Våldet sker ofta i privata utrymmen, såsom hemma eller på vårdhem, och kan lättare döljas. Ifall personen med funktionsnedsättning är beroende av assistenten berättar hen nödvändigtvis inte om våldet som assistenten eller den närstående utövar åt någon.

Det är av yttersta vikt att illabehandling och våld mot människor med funktionsnedsättning identifieras. Eftersom offret ofta inte kan söka hjälp själv eller ens berätta om det för någon har offrets närstående och yrkespersonerna som jobbar med offret, till exempel yrkespersoner inom boendeservice, service för personer med funktionsnedsättning, transportservice och hälso- och sjukvården, en viktig roll för att upptäcka och identifiera tecken på våld. Offrets fysiska spår och skador, psykiska symptom, depression eller annat avvikande och förändrat beteende ska ge upphov till oro för att människan har behandlats illa.

Om du fallit offer för brott

Människor med funktionsnedsättning har svårt att söka och få hjälp för sina våldsupplevelser. Utmaningarna med att söka hjälp kan till exempel bero på bristfälliga tjänster, hinder i omgivningen eller ständig kontroll av våldsutövaren.

Om du misstänker att du eller din närstående har fallit offer för brott ska du berätta om detta till en pålitlig människa eller direkt kontakta polisen. Alla är välkomna till Brottsofferjourens tjänster.

Om du tvekar att göra en brottsanmälan kan Brottsofferjouren erbjuda samtalshjälp och du kan be om en stödperson som till exempel kan komma med och göra brottsanmälan eller till förhör. Det är även möjligt att använda en taltolk vid behov då du uträttar ärenden med myndigheter.

Brottsofferjourens lättlästa guider finns här: LÄNK TILL GUIDERNA

Andra stödtjänster: Nollinjen, Kristelefonen, Kvinnolinjen och Förbundet för mödra- och skyddshem

Läs mer

Källor: Förekomsten av våld i nära relationer bland personer med funktionsnedsättning och tillgången till tjänster. Kvantitativ och kvalitativ studie. Publikationsserie för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2022:24 (på finska) | Lagen om rättegång i brottmål. 6 a kap. 2 §. | Förundersökningslagen 4 kap 12 § | Selvitys vammaisten henkilöiden kokemasta syrjinnästä arjessa (på finska)