Quick quit Skip to content

Brottsofferjouren stärker sin regnbågskompetens – många hatbrott döljs fortfarande

Blog

Leena-Kaisa Åberg

En oroväckande stor del av personerna som tillhör sexuella minoriteter och könsminoriteter berättar eller rapporterar inte till någon instans om hatbrott de utsatts för. Underrapporteringen och den dolda brottsligheten är troligtvis större även med avseende på andra brott.

Rädslan för osakligt bemötande eller förminskande av brottet inverkar på brottsoffrets tilltro till myndigheterna och rättssystemet. Om man känner att man inte blir respektfullt eller sensitivt bemött höjs tröskeln för att göra brottsanmälan.

Samma utmaning gäller oss stödtjänster. Vi ska också införliva förtroende. I tjänster för offer måste man förstå hur tidigare upplevelser eller uppfattningar om tjänster inverkar på viljan att söka hjälp.

Vi vill veta och lära oss mera för att utvecklas.

RIKUs första likabehandlingsplan färdigställdes i början av år 2019. Planen och dess goda målsättningar är dock det första steget mot förtroende. Det hjälper inte att proklamera om vi i vårt praktiska arbete inte kan bevisa hur vi faktiskt genomför likabehandling och sensitivitet i våra tjänster.

SETAs och Kompetenscentrumet för könsmångfalds utomordentliga utbildning “Sukupuoli- ja seksuaalivähemmistöt asiakkaina” (“Köns- och sexuella minoriteter som kunder”) riktad till RIKUs personal i början av juni var ännu ett steg mot att bygga förtroende. Vi vill veta och lära oss mera för att utvecklas.

Som en del av Against Hate-projektet (2017–2019) som koordinerades av justitieministeriet utarbetade vi i samarbete med USKOT-forumet en rapport om hatbrottsoffrens upplevelser i Finland under åren 2014–2018. På basis av rapporten kan man konstatera att många hatbrottsoffer inte har en klar uppfattning om vilken form av hjälp och stöd som finns tillgänglig och offrens behov är även väldigt individuella.

Ett stort hinder för att söka hjälp är skam och skuld som offrens erfarenheter ofta förknippas med. Beklagligt är även att personer som tillhör minoriteter ofta är vana vid all form av smutskastande och till och med våld – och i värsta fall blivit traumatiserade av detta. I grunden finns säkert även rädsla för att det som offret upplevt inte tas på allvar vilket kan försvåra den så kallade minoritetsstressen och mikroaggressionerna.

Alla oberoende av sexuell läggning, kön eller könlöshet är välkomna till våra tjänster.

Som en del av projektet ordnade vi även flera webbmöten där vi tillsammans med minoritetsgruppernas representanter funderade över hur förtroendet för RIKUs stödtjänster skulle kunna utvecklas.

Vi lärde oss att man i kommunikationen – med beaktande av olika gruppers behov – konkret kan lyfta fram att tjänsterna är ämnade för alla. Under hösten kommer vi på RIKUs webbsidor att konstruera en helhet som behandlar likabehandling och där vi berättar vad det innebär för oss i vårt praktiska arbete.

Vi vågar säga att alla oberoende av sexuell läggning, kön eller könlöshet – såväl män som kvinnor och andra kön – är välkomna till våra tjänster. Men vi är medvetna om att vi fortfarande har mycket kvar att lära oss.

Därför önskar vi även respons! Om du inte upplever att du behandlats jämställt eller sensitivt ska du berätta detta för oss. Det är så vi kan korrigera fel och utvecklas.

Leena-Kaisa Åberg
verksamhetschef
Brottsofferjouren

Läs mer

Likabehandling i Brottsofferjourens tjänster och arbete
Diskriminering kan vara ett brott