Skip to content

Preskriptionstiden för åtal beaktas i åklagarens arbete

Coronakrisen har orsakat anhopning hos domstolarna. Specialiståklagare Yrjö Reenilä säger att om ett offer är oroligt för behandlingstidtabellen för sitt brottsmål, kan han eller hon vid behov fråga åklagaren som tilldelats målet om ärendet och samtidigt berätta om preskriptionsrisken. Enligt Reenliä finns det emellertid ingen verklig risk för att ett brott ska preskriberas på grund av anhopningen hos domstolarna.

RIKUteema

På grund av coronasituationen har domstolarna blivit anhopade och brottmålsförfarandet avancerar långsammare än vanligt. Är människornas oro över preskriptionstiden för åtal motiverad och är risken verklig? 

Yrjö Reenilä: Den är inte motiverad. Om en överenskommen huvudförhandling har annullerats under våren 2020 på grund av coronasituationen, har den åtalade högst sannolikt hunnit bli kallad till den annullerade huvudförhandlingen. När den åtalade har blivit kallad, har åtalets preskriptionstid avbrutits. Ifall en kallelse inte har gjorts, finns det en risk för preskription.

Beaktas preskriptionstiderna i polisens och åklagarens arbete? Hurudana anvisningar finns det om saken? 

Reenilä: Naturligtvis beaktas de i bådas arbete. Saken måste kontrolleras hos polisen, men enligt min uppfattning är det i första hand utredaren och i sista hand utredningsledaren som ska se till att åtalet för ett misstänkt brott inte preskriberas under förundersökningen. Läs mer: Coronan påverkar polisens och tingsrättens arbete – det kan ta åratal att få anhopningen avklarad

Åklagarmyndighetens Sakari-system meddelar om ett fall håller på att preskriberas samt datum när fallet preskriberas. Systemet ska användas och meddelandet är specifikt för ärendet, men det kommer ingen påminnelse till exempel per e-post. Systemet är emellertid inte felfritt. Om till exempel samma fall har flera brottsrubriceringar, meddelar systemet bara att något av dem håller på att preskriberas. Och systemet beaktar endast det som preskriberas tidigast. Då måste man själv se vilket eller vilka misstänkta brott som riskerar att preskriberas.

Riksåklagaren har gett en allmän anvisning Om brådskande behandling och prioritering av åklagarens uppgifter (RÅ:2016:4). Enligt den innehåller 8 kapitlet i strafflagen, som gäller preskriptionstiden för åtal, bestämmelser om tidsfrister som ska beaktas i åklagaruppgiften. Även om det primära syftet med bestämmelserna inte är att reglera brådskan för behandlingen av ett brottmål, får de en karaktär av ett ärende som ska skötas i brådskande ordning då åtalet är på väg att preskriberas och de ålägger åklagaren att ge det ärende som riskerar att preskriberas prioritet i förhållande till övriga uppgifter.

Kan offret göra något åt saken? 

Reenilä: Brottsoffret kan vid behov fråga åklagaren som har tilldelats målet om målets behandling och tidtabell, och samtidigt berätta om preskriptionsrisken.

I vilken mån tillämpas 4 § i strafflagens 8 kapitel, som föreskriver förlängning av preskriptionstiden för åtal? 

Reenilä: Ganska sällan enligt min uppfattning. Villkoren i bestämmelsen måste uppfyllas för att man ska kunna ansöka om förlängning av preskriptionstiden för åtalet. Bestämmelsen har inte ursprungligen gjorts för att systematiskt användas i fall med korta preskriptionstider. Kortaste preskriptionstiden: Om straffskalan går från bot (inkluderar även ordningsbot) till högst ett års fängelse, preskriberas åtalet inom två år.

Om brottens behandlingstider i domstolen förlängs flera år framåt, kan den åtalade åtalas ett eller två år innan sammanträdet så att man kan avbryta preskriptionstiden? Ökar detta risken för att den åtalade inte dyker upp? 

Reenilä: Jag kan inte säga om den åtalade kallas till ett sammanträde som planerats om två år, det måste kontrolleras hos domstolarna. Det är emellertid möjligt att den åtalade kallas utan något exakt datum för huvudförhandlingen, så att preskriptionstiden för åtalet avbryts. Det är mänskligt att den åtalade glömmer datumet för huvudbehandlingen, om det är först om två år.

Även om den åtalade skulle utebliva från huvudbehandlingen kan man ringa den åtalade och försöka få honom eller henne att anlända frivilligt till en huvudförhandling som hålls senare samma dag. Det kan också bestämmas att den åtalade ska hämtas till samma eller en senare huvudbehandling. För att få den åtalade kallas innan åtalet preskriberas, måste man komma ihåg att det finns ännu en tidsfrist, dvs. preskription som förhindrar utdömande av straff, som på samma sätt som preskription av åtal inkluderar olika preskriptionstider.

Exempel: Ett åtal för misshandel som inträffat 30.9.2020 (straffskalan från bot till högst två års fängelse) preskriberas 30.9.2025, dvs. om fem år. Om den åtalade kan kallas före 30.9.2025, kan straffet dömas i domstolen ännu inom tio år efter att misshandeln inträffat, dvs. senast 29.9.2030.

Är preskription av brott ett verkligt problem? Eller beror preskription emellertid i praktiken oftast på att den misstänkta håller sig undan och kan inte kallas i tid? 

Reenilä: Jag tycker inte att det är ett verkligt problem. Oftast preskriberas ett misstänkt brott med kort preskriptionstid på grund av ett mänskligt misstag, dvs. man har inte lagt märke till att brottet preskriberas om två år.

Ett annat alternativ är att ett misstänkt brott ursprungligen har undersökts under en allvarligare brottsbenämning, och på basen av utredningen under förundersökningen eller vid åtalsprövningen blir brottsrubriceringen mildare. Till exempel, om ett misstänkt brott till en början har utretts som misshandel med en preskriptionstid på fem år, men sedan ändras det till ringa misshandel, vars preskriptionstid är två år.

Ett tredje alternativ är att man i förundersökningen angett att brottet har pågått under en längre tid och vid åtalsprövningen anses tiden trots allt vara kortare.

RIKUtema är Brottsofferjourens webbpublikation. Ämnet för RIKUtema 1/2020 är coronan och dess inverkan på brottsofferärenden.