Kris och trauma till följd av våld i nära relationer

Våld i nära relationer är en traumatisk kris som kan leda till traumatisering, i synnerhet när våldet är upprepande och otryggheten fortgående. Våldsupplevelser påverkar trygghetskänslan. Förtroendet för både andra människor och till exempel myndigheter och samhället kan försvagas.

Krisreaktioner är ett naturligt sätt att reagera på en traumatisk händelse och att tillåta dessa reaktioner stöder i allmänhet återhämtningen från krisen. Krisreaktioner är till exempel håglöshet, nedstämdhet, rädsla, panik, skakningar, flashbacks och minnesbilder, okontrollerade känslor, minnessvårigheter och sömnlöshet.

En traumatisk kris raserar den grundläggande trygghetskänslan, som kräver gynnsamma förhållanden för att återställas. Återställandet stöds till exempel av umgänge med trygga närstående, känslan av samhörighet, omsorg om de grundläggande behoven och fysisk och psykisk trygghet.

Genom traumasymptom skyddar det mänskliga psyket sig mot något som känns övermäktigt.

Med traumatisering avses en situation där tillräcklig återhämtning från en traumatisk händelse inte sker inom rimlig tid. När det har gått cirka 2–3 månader från en traumatisk händelse och krisreaktionerna inte har lindrats, kan man börja tala om traumasymptom.

Utöver det som nämns ovan omfattar traumasymptom bland annat undvikande beteende, dissociation (dvs. en känsla av att vara bortkopplad från verkligheten eller kroppen) och att återuppleva de traumatiska händelserna.

Även minnesförlust är väldigt vanligt hos en traumatiserad person, dvs. den som upplevt våld kommer nödvändigtvis inte ihåg de våldsamma situationerna eller andra händelser ordentligt.

Genom traumasymptom skyddar det mänskliga psyket sig mot något som känns övermäktigt och som man inte har tillräckliga resurser för att hantera. Om symptomen håller i sig länge ökar även risken för andra utmaningar, såsom utmattning, depression, självdestruktivitet och svårigheter i sociala relationer. Återhämtning från trauma kan främjas genom egenvård och stöd av yrkesutbildad personal. Det är också viktigt att förstå sina egna traumasymptom.

Kamp eller flykt, frysning eller tillmötesgående

I en hotfull situation går man ofta in i ett så kallat kamp eller flykt-tillstånd, där kroppens autonoma nervsystem tar över kontrollen. Detta kallas också akut stressreaktion. Då fungerar människan på sätt och vis på automatik. Det viktigaste är att överleva.

Det är en mycket primitiv reaktion vid fara. Personen väljer alltså inte själv hur hen reagerar i en hotfull situation och kan därför endast i begränsad utsträckning påverka sitt handlingssätt.

Senare har man utöver kamp och flykt-reaktionen också identifierat frysreaktionen och det så kallade tillmötesgåendet. Alla dessa förekommer vid våld i nära relationer.

Kampreaktionen gör att personen försöker få slut på den hotfulla situationen genom att kämpa emot. En sådan kan till exempel vara fysisk misshandel där offret försöker slå angriparen. Med tanke på överlevnaden fungerar kamp särskilt i livshotande situationer där det inte finns någon omedelbar möjlighet till flykt.

Flyktreaktionen innebär att offret försöker fly från hotet. Till exempel en situation där offret springer ut från bostaden för att fly undan våldsutövaren. Att fly är en förnuftig reaktion när det finns en flyktväg och då hotet är så stort att det inte är värt att kämpa emot.

Frysreaktionen innebär att personen fryser eller lamslås så i en hotfull situation att hen endast reagerar lite eller inte alls på stimuli. Att frysa kan förknippas med dissociation, dvs. en känsla av att vara bortkopplad från verkligheten eller sin egen kropp och sina egna tankar. Med tanke på överlevnad är en frysreaktion logisk särskilt i situationer som man inte kan fly ifrån och som inte är omedelbart livshotande, men som riskerar att förvärras om man gör motstånd. En frysreaktion är särskilt vanlig i situationer med sexuellt våld, dvs. när till exempel våldtäktsoffer inte gör något motstånd alls på grund av att de är lamslagna.

Tillmötesgåendereaktionens syfte är att lösa den hotfulla situationen genom att vara den hotfulla personen till lags. Denna reaktion är väldigt vanlig vid upprepat våld i nära relationer, liksom hos dem som vuxit upp i otrygga hem. Tillmötesgåendereaktionen kan orsaka förvirring både hos den som utsätts för våld och hos utomstående, eftersom det kan se ut som att den som utsätts underkastar sig våldet frivilligt. I många situationer kopplade till våld i nära relationer är dock tillmötesgående just det medel som förhindrar att situationen blir livshotande.

Kris och trauma till följd av våld i nära relationer

Kamp eller flykt, frysning eller tillmötesgående

Läs mera om våld i närrelationer