Quick quit Skip to content
Utfrysning skadar unga men alltför ofta inser man allvaret med skolmobbningen efter att brott har begåtts

Utfrysning skadar unga men alltför ofta inser man allvaret med skolmobbningen efter att brott har begåtts

Mobbning av unga kan ske i smyg och huvudsakligen utanför skolan. För att mobbningen ska uppdagas och utredas ska de vuxna vara observanta på ändringar i den ungas välmående och människorelationer. “Varje liten konflikt ska tas på allvar, utredas till slut samt uppföljas och man måste säkerställa att situationen löser sig”, säger Julia Saarholm från Stationens Barn rf.

Skolmobbning lämnar i värsta fall livslånga ärr och riskerar till och med utslagning. Trots att fenomenet har diskuterats länge är det fortfarande seglivat. Enligt den senaste hälsa i skolan-enkäten utsätts kring 6 procent av unga i grundskoleåldern för mobbning minst en gång i veckan.

Projektchef Heikki Turkka och utbildare Julia Saarholm från Stationens Barn rf berättar att ett av de mest centrala problemen i arbetet mot skolmobbning är oförmågan att ingripa i tid. Alltför ofta ingriper man målmedvetet i mobbningen först då mobbningen har eskalerat till våld eller brottsanmälan. “Då upptäcker även vuxna mobbningen”, säger Turkka.

Unga kan dölja mobbningen från vuxna

Julia Saarholm, Stationens Barn rf

Skolmobbningen kan förbli dold eftersom unga mobbade nödvändigtvis inte vill berätta för de vuxna om mobbningen då de är rädda att mobbningen kvarstår eller till och med förvärras. Detta vittnar om att utredningar lämnas på hälft och att man inte alltid tror på de ungas berättelser. “Varje liten konflikt ska tas på allvar, utredas till slut samt uppföljas och man måste säkerställa att situationen löser sig”, säger Julia Saarholm från Stationens Barn rf.

Mobbningsfall är ofta komplexa härvor som inte kan redas ut genom att endast titta på det nära förflutna. Det är ofta enkelt att identifiera offret i enskilda fall eller om mobbningen har varit väldigt långvarig och ensidig. Ibland kan dock den mobbade försöka försvara sig själv från mobbningen genom att till exempel ta till våld. Turkka berättar att unga kan uppleva att det är orättvist att man ingriper i mobbningen först då situationen gått så här långt.

“Då unga uppnår tonåren förstår de att vuxna ingriper i mobbningen.”

Ofta är det så att ju äldre barnet blir desto privatare blir barnets liv. Saarholm konstaterar att man i lågstadiet huvudsakligen blir mobbad i skolan och att man i högstadieåldern uppåt i allt högre grad utsätts för mobbning på fritiden och på nätet. Om de vuxna inte är insatta i de ungas fritid kan det ta länge innan de vuxna blir medvetna om mobbningen.  I värsta fall hinner situationen eskalera till allvarliga våldshandlingar.

”I lågstadiet är det naturligt att mobbningen syns i skolan. Men då de unga uppnår tonåren förstår de att vuxna ingriper i mobbningen.” Därför förekommer mobbningen på fritiden och på sociala medier där det är svårare för vuxna att ingripa.”

Situationens allvar uppdagas då brott begås

Turkka och Saarholm arbetar på Stationens Barn rf med bland annat projektet K-0 Arbete mot mobbning. K-0-arbetsgruppen ingriper endast i allvarliga mobbningsfall till exempel då brott har begåtts till följd av mobbningen. Trots att mobbningen inte uppfyller rekvisit för brott, såsom vid fall av social utslagning eller ostracism, kan det vara väldigt skadligt för den unga.  Turkka påpekar att varje gång man ingriper i allvarliga mobbningsfall ger man samtidigt skolorna kunskap för att effektivare ingripa i tidigare skeden av mobbningen.

Projektet K-0 Arbete mot mobbning

Stationens Barn rf är en organisation som grundades år 1990 och vars centrala verksamhet är att stöda en sund uppväxt för barn och unga och en naturlig dialog mellan unga och vuxna.

K-0-projektet är en del av Stationens Barn rf:s utvecklingsarbete där man koncentrerar sig på strukturella problem i tjänsterna och på bemötandet av unga brottsoffer och gärningsmän. Projektet fick sin början år 2017 då man lade märke till att största delen av medlingarna avseende ungas misshandel hade sina rötter i skolan. Hittills har närmare 300 långvariga fall av mobbning utretts tvärvetenskapligt i projektet och det har spridit sig från Helsingfors till Lojo, Träskända och Rovaniemi.

 

Största delen av mobbningsfallen kommer till K-0-projektets kännedom via just polisen. Kring 90 procent av fallen uppfyller rekvisitet för fysisk våldsbrott, såsom misshandel. Resten av fallen är nätbrott varmed brottet i fråga ofta är spridande av information som kränker privatlivet. Sociala medier är också en gemensam faktor för de flesta mobbningsfall bland unga. Våldet kan även innefatta till exempel att gärningarna filmas och sprids på nätet.

“I vissa skolor kan det finnas missuppfattningar om att skolan inte kan göra brottsanmälan om mobbning.”

Trots att unga under 15 år inte kan ställas inför straffrättsligt ansvar är det enligt Turkka viktigt att man tillsammans med barnet går igenom vilka rekvisit för brott som mobbningen uppfyller och vilka följderna skulle vara om barnet var straffrättsligt ansvarig. De vuxna ska alltså också identifiera rekvisiten för brott hur unga barn det än är fråga om.

Enligt Saarholm kan det i vissa skolor finnas missuppfattningar om att skolan inte kan göra brottsanmälan om mobbning.” I själva verket om gärningen uppfyller rekvisitet för misshandel och där offret är under 18 år är skolan enligt lag skyldig att göra en anmälan till polisen. Skolans fördel vid anmälan är dess opartiska roll i jämförelse med föräldrarna till parterna i mobbningen.

Striden om termerna talar om rådlösheten inför mobbning

I offentligheten diskuteras ibland ifall skolmobbningstermen mobbning förminskar offrens erfarenheter. Det har funderats om man i samband med mobbning hellre borde tala om till exempel skolvåld eller gärningarnas brottsrubriceringar.

Turkka och Saarholm förhåller sig reserverade till diskussionen men har förståelse: kritiken vittnar framför allt om avsaknaden av metoder inför mobbningen. De betonar att kritiken av ordet inte löser verkliga problem vid ingripandet i och förebyggandet av mobbningen utan i stället flyttar fokus från handlingar till ord.

Enligt Turkka och Saarholm är det väsentliga att välja rätt termer i rätt situationer. Skolmobbning är en term som alla känner till och därmed användbar då man talar om fenomenet på allmän nivå. Ordet skolvåld använder de för att beskriva konkreta gärningar och ordet konflikt för att beskriva omfattande och långvariga mobbningsfall som inverkar starkt även på parternas närstående och omgivning.

”Vi kan först bli medvetna om misshandel mellan två ungdomar och då talar vi om våld. Men det kan ligga mycket mobbning bakom som kan inverka på hela klassen, föräldrarna och föräldrarna kan vara i konflikt med skolan. Då talar vi om en omfattande konflikt”, säger Saarholm.

Först förtroende, sedan lösningar

Enligt Turkka och Saarholm är det problematiskt om man försöker lösa mobbningen endast mellan det egentliga offret och gärningsmannen utan att lägga märke till att även många fler är inblandade, såsom kompisgäng, föräldrar och skolpersonalen. Därför strävar man i K-0-arbetsmodellen efter mångsidighet och bredd till exempel genom utökad medling.

I den utökade medlingen deltar fler parter än i en traditionell lagstadgad medling. Genom att inkludera till exempel skolans personal i medlingen kan man på lång sikt påverka sådana frågor som medlaren inte kan påverka.  Komplexa konflikter belastar därför alla parter varför K-0 även erbjuder stöd till skolor.

”Lösningarna kommer först efter förtroendet. Inte på 45 minuter under det första mötet.”

Heikki Turkka, Stationens Barn rf

Andra metoder som organisationen använder är till exempel gruppering av skolklasserna, föräldrakvällar med dialog och föreläsningar om rättsfostran som ordnas med polisen eller sakkunnigorganisationer. Turkka och Saarholm betonar dock att innan någon metod kan tas i bruk ska man lyssna och diskutera. På så sätt säkerställer man att alla parter blir hörda, att förtroende byggs upp och att man får reda på om offret och hens familj har behov av eventuell akut hjälp.

Väsentligt med avseende på metodernas effekt är deras rättidighet. I värsta fall kan till exempel en alltför tidig medling leda till extra känslor av orättvisa.

”Lösningarna kommer först efter förtroendet. Inte på 45 minuter under det första mötet.”

Vuxna ska bemöta ungdomarna med respekt

De vuxnas sätt att bemöta unga ska vara respektfullt och lyssnande så att den unga känner sig bemött som en värdefull människa. “Varje gång som vuxna bemöter unga har de möjlighet att påverka de ungas liv, på gott och ont”, säger Turkka.

De största fallgroparna i arbetet mot mobbning döljer sig enligt Turkka och Saarholm i bristen på samarbete. Informationen om mobbning färdas inte alltid mellan till exempel olika skolstadier vilket i värsta fall kan ha ödesdigra försämrande följder för mobbningen.

“Varje gång som vuxna bemöter unga har de möjlighet att påverka de ungas liv, på gott och ont.”

Enligt Turkka är offrets vårdnadshavare alltför ofta tvungen att ta rollen som processledare för att försöka anpassa sin vardag till att besöka ungdomsmottagningen, barnpsykiatrin och så vidare.

”Om du är en psykiskt och fysiskt trött vårdnadshavare har du nödvändigtvis inte krafter att söka hjälp. Därför kallar vi vår verksamhet för processledning. Vi sörjer för ett smidigt tillträde till stödtjänsterna för familjen under krisen.”

Text: Julia Kauppinen

RIKUtema är Brottsofferjourens nätpublikation. RIKUtema-artiklarna som publiceras i februari-mars 2021 handlar om mobbning och ungdomsvåld. 

Läs mera